Min vän....
Jag har en vän som för närvarande inte mår så bra, inget allvarligt eller så, men hon e ledsen..
Jag pratade med henne i telefonen igår o hon hade läst mitt blogginlägg o säger; "Just det som du skriver, så kommer det aldrig bli för mig. Min dotter e inte bara min.."
Nä, det e hon inte, o hon e tvungen att dela henne med sin exman.. Men samtidigt så har hon något som Jonas inte har.. En pappa.!
Jonas lider inte av det nu o jag hoppas att han slipper det i framtiden, men man vet inte.. Han kanske kommer känna av det när han blir större..
Hon sa även att "Tänk om hon vill flytta till sin pappa senare i livet, vad gör jag då?"
Ja, vad kan hon göra.. Hennes dotter känner sin pappa o min väninna vet ju vem han e, dem har varit gifta o levt tillsammans i ca 7 år, tror jag..
Om Jonas säger så...?
Då vill han att jag ska lämna honom till en vilt främmande man, jag känner inte Jonas pappa.. Jag kände honom för ca 6 år sen, men nu.. Nä...!
Ska jag lämna min underbara kille till en man som jag inte känner? Om jag säger nej o kanske vägrar så kommer Jonas kanske bli jätte sur o det kan t.o.m bli jobbigt för oss båda..
Så kanske e det bättre att låta honom åka dit, träffa sin andra familj o sen hoppas på det bästa såklart....att han e nöjd med sitt besök där o sen kommer hem till sin mamma för att stanna :-)
Men jag förstår min vän, hon gillar inte den personen som hennes exman har blivit...
O så delar dem denna fina flicka tillsammans..
Jag vill så gärna kunna hjälpa till eller i alla fall kunna säga några ord som kan vara stöttande, men det e svårt..
Nu ser våra situationer annorlunda ut, helt klart.. Men jag försöker säga vad jag själv tror att jag skulle ha gjort..
Jonas pappa kläckte något bra till mig en gång. Han sa; det var inte såhär jag hade tänkt det skulle bli när jag bildade familj..
Nähä sa jag, tror du att det här var min dröm.. Åh, hoppas jag träffar en kille som jag träffar ett tag o så blir jag med barn o sen ses vi inte mer igen, utan jag lever ensam med mitt barn.
PUCKO..!
Ursäkta mig, men snälla..
Det e svårt.. Man kan inte garantera något.. O det e väl klart att vi inte förväntar oss att bli lämnade ensamma med våra barn, men det blir så ibland..
Så till min vän..."Bara ca 8 veckor kvar sen kommer J hem, mys med T så länge.. När J kommer hem, så kommer det kännas mycket bättre, o det e inge kul att vara ensam hemma så många veckor.."
Jag kanske inte har den bästa pappan till Jonas men Kasper har i alla fall vunnit en riktig vinst.. Jag e glad för varje dag jag får med Martin, o jag hoppas att jag får leva resten av mitt liv med honom..
Däremot så tror jag att Jonas pappa e en riktig toppenpappa till sin dotter o det syskonet som beräknas anlända i januari..
Men tyvärr så fick Jonas inte det av sin pappa, eftersom Jonas e ett barn som hans pappa inte ville ha. :-(
Det gör såå ont i mig att skriva så.. Hur kan man inte vilja ha Jonas, den finaste av prinsar.. Men jag ville ha honom - han e min prins.. :-)
Det här med att gå mammaledig o ha Jonas på dagis 5 timmar om dagen, e inte bra för mig.. Jag tänker så mycket, det blir ju rena novellerna till blogginlägg hahaha...
Hur som helst, det e dags för att börja med lunchen snart.. Blir fiskgratäng med mos o räkor :-) inte illa pinkat för att vara ett påhitt av mig :-)
O så måste jag berätta att fotograferingen på Öppna förskolan igår, gick jätte bra.. Blir riktigt kul när jag får hem den lilla lappen om vad man vill beställa :-)
Nu vaknar lillprinsen, så dags att vara social nu...!
Tjing..
Jag pratade med henne i telefonen igår o hon hade läst mitt blogginlägg o säger; "Just det som du skriver, så kommer det aldrig bli för mig. Min dotter e inte bara min.."
Nä, det e hon inte, o hon e tvungen att dela henne med sin exman.. Men samtidigt så har hon något som Jonas inte har.. En pappa.!
Jonas lider inte av det nu o jag hoppas att han slipper det i framtiden, men man vet inte.. Han kanske kommer känna av det när han blir större..
Hon sa även att "Tänk om hon vill flytta till sin pappa senare i livet, vad gör jag då?"
Ja, vad kan hon göra.. Hennes dotter känner sin pappa o min väninna vet ju vem han e, dem har varit gifta o levt tillsammans i ca 7 år, tror jag..
Om Jonas säger så...?
Då vill han att jag ska lämna honom till en vilt främmande man, jag känner inte Jonas pappa.. Jag kände honom för ca 6 år sen, men nu.. Nä...!
Ska jag lämna min underbara kille till en man som jag inte känner? Om jag säger nej o kanske vägrar så kommer Jonas kanske bli jätte sur o det kan t.o.m bli jobbigt för oss båda..
Så kanske e det bättre att låta honom åka dit, träffa sin andra familj o sen hoppas på det bästa såklart....att han e nöjd med sitt besök där o sen kommer hem till sin mamma för att stanna :-)
Men jag förstår min vän, hon gillar inte den personen som hennes exman har blivit...
O så delar dem denna fina flicka tillsammans..
Jag vill så gärna kunna hjälpa till eller i alla fall kunna säga några ord som kan vara stöttande, men det e svårt..
Nu ser våra situationer annorlunda ut, helt klart.. Men jag försöker säga vad jag själv tror att jag skulle ha gjort..
Jonas pappa kläckte något bra till mig en gång. Han sa; det var inte såhär jag hade tänkt det skulle bli när jag bildade familj..
Nähä sa jag, tror du att det här var min dröm.. Åh, hoppas jag träffar en kille som jag träffar ett tag o så blir jag med barn o sen ses vi inte mer igen, utan jag lever ensam med mitt barn.
PUCKO..!
Ursäkta mig, men snälla..
Det e svårt.. Man kan inte garantera något.. O det e väl klart att vi inte förväntar oss att bli lämnade ensamma med våra barn, men det blir så ibland..
Så till min vän..."Bara ca 8 veckor kvar sen kommer J hem, mys med T så länge.. När J kommer hem, så kommer det kännas mycket bättre, o det e inge kul att vara ensam hemma så många veckor.."
Jag kanske inte har den bästa pappan till Jonas men Kasper har i alla fall vunnit en riktig vinst.. Jag e glad för varje dag jag får med Martin, o jag hoppas att jag får leva resten av mitt liv med honom..
Däremot så tror jag att Jonas pappa e en riktig toppenpappa till sin dotter o det syskonet som beräknas anlända i januari..
Men tyvärr så fick Jonas inte det av sin pappa, eftersom Jonas e ett barn som hans pappa inte ville ha. :-(
Det gör såå ont i mig att skriva så.. Hur kan man inte vilja ha Jonas, den finaste av prinsar.. Men jag ville ha honom - han e min prins.. :-)
Det här med att gå mammaledig o ha Jonas på dagis 5 timmar om dagen, e inte bra för mig.. Jag tänker så mycket, det blir ju rena novellerna till blogginlägg hahaha...
Hur som helst, det e dags för att börja med lunchen snart.. Blir fiskgratäng med mos o räkor :-) inte illa pinkat för att vara ett påhitt av mig :-)
O så måste jag berätta att fotograferingen på Öppna förskolan igår, gick jätte bra.. Blir riktigt kul när jag får hem den lilla lappen om vad man vill beställa :-)
Nu vaknar lillprinsen, så dags att vara social nu...!
Tjing..
Kommentarer
sandra
Ähh, häng på du me :-)
Trackback
