Måste ju skriva av mig, blir ju galen snart av irritation...

Vem e du att alltid ha rätt, vem säger att allt alltid ska vara som du vill...?
Varför får ingen annan tycka o tänka vad dem vill, för att det inte passar med vad du tycker o vill.?
Varför e det så mycket fel på alla andra o inte på dig.?
Varför irriterar du mig så mycket.?
Egentligen e du inte ens värd att bry sig om, men på något sätt så fastnar det du säger, tycker, tänker o vill i mitt inre o bara irriterar mig...
Jag hatar att du kan säga vad du vill om alla andra, men ingen får säga emot.. Jag hatar ditt skratt, jag hatar ditt sätt, jag hatar nästan allt som har med dig att göra..
O fastän jag knappt träffar dig, så irriterar du mig så.. O jag vet att jag inte e den enda som irriteras pga dig.
Nästan alla som vi känner gemensamt, tycker samma sak om dig som jag gör..
Fast dem irriteras inte på samma sätt som jag gör, utan dem bara skiter i dig.. Hade jag oxå gärna gjort, men tyvärr så e det såååå svårt..
Jag hoppas att verkligheten springer ikapp dig en vacker dag o att du får känna på livet som vissa av oss adra fått göra.. Jag hoppas att du hamnar själv för en stund..
Då du har jobb, familj o ett hem att ta hand om på egen hand... För du hade inte suttit på dina höga hästar idag om det inte vore för alla andra runt omkring dig. Men hur vuxet e det att ha fått allt, av någon annan..

Jag vill betala för mig... Mitt hus e inte mitt hus om t.ex min mamma köper det åt mig.. Min bil e inte min bil om t.ex min pappa skulle köpt den till mig..
Ok, alla kan få saker av sina nära o kära, det förstår jag oxå.. Men när allt du har, egentligen inte e ditt - e det verkligen kul då??
Kanske e det det..?! Jag vet inte, jag har aldrig haft det.. Jag har tagit mig dit jag e idag, helt själv..
O det som jag förknippar med vuxenhet e framför allt självständighet o oberoende av sina föräldrar osv..

Oavsett, så tycker jag inte om dig..
Jag pratar med dig dem få ggr vi träffas, för att vara trevlig. Men alltid drar du upp saker som irriterar mig..
För du vet allt, du kan allt - o lite till...
Inse fakta, du vet inte allt.. O du kan inte allt.. För om din man skulle lämna dig, så skulle du falla så fruktansvärt djupt, att du skulle inte klara av resten av familjen, inte laga mat, inte bo där du bor... Allt i ditt liv skulle förändras..
O självklart vill jag dig inget illa, men innan du börjar prata om rätt o fel o om hur allting ska vara, så vill jag bara påminna dig om att du faktiskt inte vet ett skit om hur livet egentligen fungerar..
O att man e en riktig familj för att man har alla sina 8 barn med samma man - kanske e det så.. Men jag har hellre 8 barn med 8 olika karlar, än lever i din fantasivärld..
O för det andra så ser inte jag skillnad på mina barn, oavsett om dem har olika pappor.. Jag älskar dem precis lika mycket o dem e mina precis lika mycket..

Sen så skaffar jag barn för att jag vill ha dem, inte för att jag ska ha så många som möjligt innan en viss ålder för att vara en MILF.. O tro mig, en MILF e inget att eftersträva... O man kan vara en underbar o fin mamma oavsett ens storlek..
O jag e hellre än normal mamma med en sambo som älskar mig, en än MILF som halva stan vill ha för en grej. (det e ju knappast barnen som lockar dem.)

Sååååå skönta att få ur mig detta..!

Tjing...