Känns trist....
Känns trist att jag inte längre kan vara jag,
utan att jag nu måste anpassa mig för att passa alla andra..
Att jag inte kan prata utan att vara orolig att någon ska ta illa upp,
att jag måste vara försiktig med varje ord jag lägger i min mun.
Att jag inte kan skoja friskt,
utan att vara rädd för hur det ska slå tillbaka på mig.
Att jag inte kan känna eller tycka precis så som jag gör just då,
för att jag får äta upp det sen.
Och det värsta är,
att jag aldrig mer kan vara jag, prata, känna, tycka
och skoja med en vän.
Tjing..
utan att jag nu måste anpassa mig för att passa alla andra..
Att jag inte kan prata utan att vara orolig att någon ska ta illa upp,
att jag måste vara försiktig med varje ord jag lägger i min mun.
Att jag inte kan skoja friskt,
utan att vara rädd för hur det ska slå tillbaka på mig.
Att jag inte kan känna eller tycka precis så som jag gör just då,
för att jag får äta upp det sen.
Och det värsta är,
att jag aldrig mer kan vara jag, prata, känna, tycka
och skoja med en vän.
Tjing..
Kommentarer
Trackback
