Grattis...
Ville inte skriva om det igår... Jobbigt... Så jag tar det idag istället..
I går skulle min pappa fyllt 65 år, en dag då vi skulle åkt o hälsat på honom, jag, Martin o barnen.. Då mina barn skulle hoppat upp i hans knä, gett honom ett paket o varit glada över att bara få sitta hemma hos morfar o myst..
Men så e det inte...
Istället sitter jag hemma, ångrar att jag inte köpt en tågbiljett o åkt upp för att lägga en röd ros vid hans grav.. O jag funderar på hur han hade sett ut, vart han hade bott o hur han skulle varit som morfar..
Funderingar som jag inte får något svar på..
Det blir inte jobbigare med åren, det blir lättare... Men saknaden finns alltid kvar... Tankarna o funderingarna finns alltid kvar..
19 år o några månader har nu gått sen han lämnade oss.. Lång tid med tanke på min ålder...
Men fortfarande smärtsamt..
Speciellt några gånger om åren, dödsdag, födelsedagar o dop.. O den dagen jag gifter mig, tänk vad tomt det blir då..
:`-(
Grattis pappa.!!
Tjing..
Jätte fint irre.... Tänker i liknande banor som du, o dessa dagar blir jobbiga just den stunden man framförallt ägnar åt honom, vår underbara pappa!!
