Känner mig konstig.
Ja, jag känner inte igen mig riktigt...
Imorse när jag mös med Felix kom tårarna - varför just han?
Det spelar ingen roll att det förhoppningsvis e en relativt hanterbar hudsjukdom. Felix e mitt barn o jag har ständigt ont i mitt mammahjärta... Han e min skatt o jag VILL INTE att han ska ha ont.
Visst, just nu har han inte ont - han rev sig på 2 av fläckarna idag o triggade igång "histaminet", men han sa inget - han var sådär härligt glad som han brukar vara.
Så visst, han kanske inte lider så mycket just nu. Men sen?!
Min svägerska säger åt mig att inte oroa mig hela tiden - men jag kan liksom inte låta bli.
Jag har ont!!
Jag har ont i hela mitt hjärta!!
O jag tänker ge mig själv några dagar att smälta detta. O om det e det enda jag pratar om den närmaste veckan, så får det vara så!
Jag tänker inte bara på idag - Jag tänker på imorgon, om ett år, om 4 år, om 14 år osv...
Jag ser en pojke på 4 år som kommer till mig på natten med tårar på kinderna för att han inte kan sova för att han har så ont i kroppen...
Där e mina tankar!!
Just nu har JAG mer ont än Felix.. Kanske e jag larvig, men då e jag det. O jag har sjukt ont i huvudet av allt bölande.. Min hjärna går på högvarv, hela tiden..
Det här e mitt NU.. O även om andra säger att "det kunde varit värre", jag det kunde det kanske.. Men detta e vårat värsta just NU..
Jag e trött oxå, jättetrött..
Nu ska jag vila lite.. Vila innan mina andra killar kommer hem.. <3
Tjing..
Kommentarer
Trackback
