Mitt underbara fantastiska lilla hjärta!
För bara någon minut sen så stannade min värld en liten stund, en tår föll.. Jag tittar ut genom fönstret o hör att hon i andra änden av telefonen pratar med mig, men jag hör inte riktigt vad hon säger..
Hon sa nämligen vilken vecka jag skulle opereras!
O den veckan var väldigt snart :'(
Det känns som om jag kan känna hålet som finns där, helt plötsligt knöt det sig inom mig o ett stort svart hål öppnade sig.
Min annars inte alls så perfekta kropp, känns helt plötsligt HELT perfekt. Jag vill inte skada/förstöra den!
Nu sköt jag fram operationen ca 1-2 veckor pga jobbet. Jag vill jobba klart först!
Fan!
Nu kom det.. Alla dessa jävla känslor!
Jag passade på att fråga lite frågor emellan mina snyftningar o den här rara själen i andra änden svarade så gott hon kunde..
Min ena fråga var: "Kan jag dö?" (fan, vilken jobbig fråga att ställa!!)
Jag hörde ett svagt litet leende o så sa hon: "Nej! Denna operationen e en rutinoperation. O om det hade varit så att den risken fanns, så hade du fått inbokat ett möte med respektive läkare, o då gått igenom det!"
Hon lovade att dom skulle ta väl hand om mig - Ja, det hoppas jag! Jag har 3 barn här hemma!
Jag förvånar mig själv med hur jobbigt detta faktiskt e! Hur lätt jag bryter ihop - jag kan inte hindra mig..
Jag känner mig så svag!
Hon sa också att just dessa operationer ofta framkallar många känslor, både innan o efter, o att det var helt normalt.
No shit!!
För jag bölade inte i typ 3 veckor sist!!
Ok, jag dör inte! Men smärtan skrämmer mig o att vakna upp o se ut som ett jävla lapptäcke!
Mina planer var att jag skulle fått gifta mig med min Martin i år - Det blir inte så!
Jag vill inte gifta mig i polokrage!!
Ja, jag e rädd... Jag e jätterädd!
O jag kommer vara rädd även efteråt. Allt detta e så skrämmande på något vis.
O eftersom att förra operationen misslyckades, så e jag rädd att även denna ska göra det. Att behöva gå igenom allt, känslor, rädsla, smärta, ärr o så kanske det inte ens lyckats!
Hon försökte förklara att den risken e så ytterst liten, men i mitt huvud e den stor!
Jag ska i alla fall försöka lägga band på mig, åtminstone tills det närmar sig operationen. Vill inte att Martin ska behöva se mig så nere som förra gången!
Nu ska jag deppa en liten stund!
Tjing..
Kommentarer
Eva
Nu fick du mig att börja grina igen.... men det kommer att gå så bra Irene!
Eva
Nu fick du mig att börja grina igen.... men det kommer att gå så bra Irene!
carita
allt kommer att gå bra,du kommer fort hem till dina goa killar,och dina föräldrar och syskon kommer längta tills du är hemma igen och vi kan fika och ha det så mysigt som vi brukar hos dej och din familj,stor kram på dej från mamma din.älskar dej:)
Anki
Älskade vän! Önskar jag kunde göra något för dig <3
Trackback
