Idag efter att Jonas spelat match, 2 förluster o 1 vinst :) så drog vi iväg till matfestivalen i Skövde :) Det blev en hel del karusellåkande o sen blev det dags för matintag, men då var det tydligen även dags för spöregn, så min lilla langos åt jag genomvåt under ett träd, hahaha..

Efter det var det dags att springa till bilen som stod parkerad vid tingshuset, hahaha... Ja, jag kommer inte ihåg när jag var så genomblöt sist... Men kul hade vi!

 

Sen hem o byta om för att dra till syster Sandra o färga hennes hår, just nu sköljer hon ur färgen, så det blir spännande o se om jag lyckats eller inte ;)

Jonas följde med hit, nu sitter vi o äter lite chips/godis o dricker ett glas vin (inte Jonas då förstås, hahaha).

 

Snart ska vi pallra oss hemåt.. Jag e helt galet trött idag! O huvudvärk deluxe!

 

Igår hade jag en släng av psykbryt - fick ur mig en hel del faktiskt. Hann dock även med ett besök på Öppna Förskolan med dom små killarna.

Kände mig tyvärr väldigt sårbar, så minsta motstånd med Kasper så fick jag pressa in tårarna som ville ut. Inte kul att känna sig så svag o sårbar, definitivt INTE offentligt..

O speciellt INTE i SKARA!!!!

 

Nä, nu ska jag återgå till vinet :)

 

 

Tjing..

Det var inte såhär jag hade tänkt att allt skulle bli.

Att jag skulle behöva brottas med alla dessa känslor och tårar, tyvärr har dom en tendens att komma när jag minst vill/har tid för det.

Jag överväger att hitta någon specialist att prata med, jag behöver ju prata om det. Att prata med nära o kära hjälper inte, dom lider ju dom också.

Dock e min spontana reaktion; "att det spelar ingen roll hur dåligt ni mår, för jag mår värre. Ni kan inte förstå, för ni går inte igenom det."

Jag går igenom det, jag mår dåligt, jag lever med det o jag behöver bara prata om det - när jag behöver prata om det!

Den här ständiga smärtan inom mig, som gräver ett hål i mitt bröst varje gång jag tänker på det eller pratar om det, den e obeskrivlig!

Jag älskar att ni vill hälsa på mig på sjukhuset, men samtidigt surrar i mitt huvud "om det finns någon att hälsa på".. (tårarna sprutar nu)

O det spelar faktiskt ingen roll att ssk o läkarna säger att det kommer gå fint, rädslan finns ändå där - hela tiden!

Samtidigt som jag inte vill att dagen ska komma, så vill jag samtidigt få det gjort?!

Konstigt kanske... Men alla känslor/tankar inom mig just nu e konstiga.

 

 

Jag älskar er alla så oerhört mycket o jag e så innerligt glad att ni finns här för mig, även om jag faktiskt inte vågar/kan släppa alla mina hämningar/känslor/tankar i er närhet.

O varje gång operationen kommer på tal så kämpar jag med allt vad jag äger för att inte bryta ihop!

Jag har nått min svaga punkt!

Det här e något jag inte vet hur/kan hantera på ett bra sätt..

 

 

 

 

P.S. Jonas kommer in i sovrummet, ler o säger: "Mamma, A i min klass har lärt mig en rolig ramsa. Anna o Axel sitter på en boll, den börjar rulla o dom börjar knulla."

O då svarar man???? VAD???

Jonas tittar på mitt frågande ansikte o säger: "Vad??? Den har funnits i flera år faktiskt."

Jaha, vad bra, då e det plötsligt ok???

Ok, jag tog en litet snack om att just knulla inte e ett ord man använder...

Skolan e ju verkligen fantastisk ibland - Det e kul när barnen lär känna nya människor o lär sig nya saker!!

:P

Ja ja, han fick mitt bittra ansikte att le en smula när han lämnade rummet i alla fall ;)

Btw, namnen e påhittade - Vill ju inte outa någon på bloggen ;) D.S.

 

 

 

Tjing..

 

Ni skulle se den oerhört fina gamla sommarstugan som e till salu... JAG VILL HA, JAG VILL HA!!!!!!

Såååå fin...

Nu e jag kär!

 

Åååhh, mina drömmar for iväg direkt... Ja, jag ger det ett par år till, sen jäklar ska jag ha en sommarstuga :))

Där jag bara kan rå om mig själv o mina nära <3

 

Det e relativt bra med mig ;)

Jag har min 5-nätters vecka nu, så det e en hel del jobb, men sen e jag ledig en hel vecka :))

Det gillas skarpt :)

 

O så måste jag berätta om min upplevelse igår kväll/natt.. Jag öppnade ytterdörren, klev ut på plattorna o där...där ligger den.....KRÄFTAN!!

Först vet jag inte om den lever eller e död, färgen var ganska svår att urskilja sådär i mörkret, men han såg ju inte kokt ut i alla fall, hahahaha!!!

Men efter en närmare titt så rörde han på sig o sakta men säkert passerade han platta efter platta..

Ja, jag var lite rädd.. Jag gillar dom kokta, men sen räcker det!

O jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå varifrån den kom.. Men sen slog det mig, grannen har haft 2 st i sin lilla damm... Undrar om den möjligtvis kan komma därifrån?!

Martin var inne o frågade grannen, men han ser ju liksom inte sina kräftor, däremot verkade han lite överraskad över att den tagit sig ur o till oss :)

Hade jag inte varit så mesig, så hade jag kunnat fånga den, men NEJ!!

 

Idag blir en lugn dag..

 

 

Tjing..

Ja, då har dag 2 avklarats av inskolningen.

För Kasper går det väldigt bra o det gör det väl för Felix med egentligen. Det e bara det att han inte e så van att vara utan oss, så han blir lite ledsen om han inte ser oss, o det e klart att det gör väldigt ont i mitt lilla mammahjärta!

O jag har för första gången svårt att lämna bort mitt barn till förskolan, jag vill bara plocka hem honom o låta han gå hemma med mig ett tag till - gärna ett år!!

Han e ju så liten!!!

(dom andra var exakt lika gamla/små, så jag måste vara konstig)

Jag försöker trösta mig med att när jag blir sjukskriven sen o återhämtat mig bra så kanske jag kan ha honom hemma hos mig lite mer ;)

Det verkar i alla fall vara en bra förskola, personalen har hittills gett ett väldigt bra intryck, det e en liten o charmig miljö o rätt små barngrupper - Det gillas :)

I natt blir det jobb för min del, så imorrn får älskling sköta inskolningen på egen hand, haha.. Vi var iväg förut idag o köpte ryggsäckar o lite sånt inför starten, vi har även ordnat med regnställ o ytterställ - O jag e såååå nöjd!

Det enda jag behöver köpa nytt i år e termobyxor till Jonas o Kasper, allt annat finns :D

Såå himla skönt att slippa dom utgifterna - TACK DIDRIKSSON för era FANTASTISKA storlekar! Dom räcker i 2 år minst, haha.. Lovely!

Nu sitter jag i köket o väntar på att svärfar ska komma förbi o passa barnen en liten sväng, älskling har en fotbollsmatch o jag ska ju dra till jobbet :)

 

Vi har även varit på fest i helgen. Vi var på inflyttningsfest hos Maria o Rickard, såå roligt.. O jag upptäckte att jag faktiskt e räätt duktig på dart! Kom 4:a, helt ok för mig ;)

Vi var ju som sagt ett helt gäng från början, haha!

Vi cyklade ut till Axvall o tillbaka, ditresan var onödigt blåsig o jobbig, medan hemresan var bäcksvart o lätt ;) Vi tackar Magnus för att i alla fall han hade lysen på cykeln, haha! Jag o Jeannette hade väl fortfarande cyklat omkring annars ;)

Varför bygger man en cykelväg utan lyktor?

 

Nä, nu ska jag packa ihop det sista inför nattens arbete :)

 

Tjing..

Ja, då var 5-nättersveckan gjord o jag har hela 3 dagar ledigt, haha.. Ja, nu går det i ett ;)

 

O igår fick vi besök av finaste Annica o hennes Per, såååå roligt.. Annica lärde jag känna i Nyköping för 10 år sen :D

Hahaha, 10 år sen!!!!

O nu var dom ute på en liten roadtrip o passade på att glida förbi oss :))

 

Så nu blir det lite kaffe o frukost med dom, blir lite bildinlägg senare idag :))

 

Tjing..

För bara någon minut sen så stannade min värld en liten stund, en tår föll.. Jag tittar ut genom fönstret o hör att hon i andra änden av telefonen pratar med mig, men jag hör inte riktigt vad hon säger..

Hon sa nämligen vilken vecka jag skulle opereras!

O den veckan var väldigt snart :'(

Det känns som om jag kan känna hålet som finns där, helt plötsligt knöt det sig inom mig o ett stort svart hål öppnade sig.

Min annars inte alls så perfekta kropp, känns helt plötsligt HELT perfekt. Jag vill inte skada/förstöra den!

Nu sköt jag fram operationen ca 1-2 veckor pga jobbet. Jag vill jobba klart först!

 

Fan!

Nu kom det.. Alla dessa jävla känslor!

Jag passade på att fråga lite frågor emellan mina snyftningar o den här rara själen i andra änden svarade så gott hon kunde..

Min ena fråga var: "Kan jag dö?" (fan, vilken jobbig fråga att ställa!!)

Jag hörde ett svagt litet leende o så sa hon: "Nej! Denna operationen e en rutinoperation. O om det hade varit så att den risken fanns, så hade du fått inbokat ett möte med respektive läkare, o då gått igenom det!"

 

Hon lovade att dom skulle ta väl hand om mig - Ja, det hoppas jag! Jag har 3 barn här hemma!

 

Jag förvånar mig själv med hur jobbigt detta faktiskt e! Hur lätt jag bryter ihop - jag kan inte hindra mig..

Jag känner mig så svag!

Hon sa också att just dessa operationer ofta framkallar många känslor, både innan o efter, o att det var helt normalt.

För jag bölade inte i typ 3 veckor sist!!

 

Ok, jag dör inte! Men smärtan skrämmer mig o att vakna upp o se ut som ett jävla lapptäcke!

 

Mina planer var att jag skulle fått gifta mig med min Martin i år - Det blir inte så!

Jag vill inte gifta mig i polokrage!!

 

Ja, jag e rädd... Jag e jätterädd!

O jag kommer vara rädd även efteråt. Allt detta e så skrämmande på något vis.

O eftersom att förra operationen misslyckades, så e jag rädd att även denna ska göra det. Att behöva gå igenom allt, känslor, rädsla, smärta, ärr o så kanske det inte ens lyckats!

Hon försökte förklara att den risken e så ytterst liten, men i mitt huvud e den stor!

 

Jag ska i alla fall försöka lägga band på mig, åtminstone tills det närmar sig operationen. Vill inte att Martin ska behöva se mig så nere som förra gången!

 

Nu ska jag deppa en liten stund!

 

 

Tjing..