Dagar som gått...
Nu e vi hemma igen..
Fortfarande blandade känslor inför det som varit..
Att det kan finnas så många tårar, så mycket känslor o så mycket kärlek..
Anne-Marie o Fredde e mina gamla fosterföräldrar som jag bodde hos när jag var liten. O Freddes bortgång har sugit ur all kraft ur Anne-Marie, det smärtar hjärtat att se henne så nedbruten.
Jag önskar att jag kunde berätta för dom hur oerhört tacksam jag e, för att dom fanns där när ingen annan gjorde det.
Att man kan ge såå mycket av sig själva som dom faktiskt gjorde, o det var ju inte bara till mig, utan till 3 till av mina syskon samt ett annat fosterbarn, plus hennes egna 3 söner.
Det e helt otroligt..
TACK!
TACK för fantastiska år hos er.
TACK för att vi fick komma till just er..
Tårarna rinner bara jag skriver om det.
Men vi fanns där, alla vi 5 fosterbarn, vid hennes sida, fanns vi!
Det e det viktigaste.
O jag e enormt tacksam för att hennes 3 egna söner alltid funnits, trots att det nu var ett tag sen som iaf jag var där, så var det som om ingen tid flytt, förutom att vi blivit äldre förstås.
Älskade älskade Fredde.
Vila i frid!
Tjing...
Kommentarer
Trackback
