Ja, det e nästan med skräckblandad förtjusning som jag ska ut ikväll.. Det var ju så länge sen sist nu, jag e riktigt nervös faktiskt... :-/
Sitter här i mina svarta leggings o min brun/lila/svarta tunika o funderar på frisyren... Jag brukar ju inte ta sån tid på mig när jag gör mig i ordning men men..
Får slänga in några bilder från igår när min lillasyster Sabina var här... :-)



Så fina dem e :-)

      Satt o läste igenom några bloggar här, en heter Vila i frid o handlar om Therese Johansson Rojo som blev mördad av två 16-åringar i början av sommaren, hon kände dem o allt detta p.g.a en liten kyss.. Hennes vänner har startat den bloggen för att skriva av sig, vilket jag tror e himla nyttigt för dem.
Men jag får så ofta en jobbig känsla i magen när jag läser bloggen, jag tycker så synd om flickorna o de andra anhöriga.
Det e klart att olyckor händer o människor dör, så e det ju, men man ska inte vara 15 år o ha en vän som blivit mördad, o framför allt inte av personer man känner.
Vet inte riktigt varför jag skriver om detta men men...
       Personligen så tycker jag att döden e väldigt skrämmande o den finns omkring oss hela tiden, sen jag fick Jonas så har jag tänkt mycket på döden o blivit väldigt rädd för den men nu efter Kasper e det värre.. Jag e såå rädd för att det ska hända barnen något, jag försöker att inte tänka så men det e svårt att låta bli..
Vad gör man?
Hur gör man?
Jag e så rädd, samtidigt e jag rädd för att jag ska dö, att jag inte ska få se mina barn växa upp, att inte få krama o pussa dem...
O så finns det människor som slår ihjäl sina barn.. Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina barn, det finns inte. Tårarna bränner i ögonen bara jag tänker tanken..
O vad skulle jag göra utan min underbara Martin, han som e en sån stor del av mig o barnen...?
Fy.!
      Jag vill liksom inte lämna barnen ifall det skulle hända dem något o jag inte finns nära..

Jaha, då har man lättat hjärtat för en stund..
     Mina 3 prinsar e det bästa jag har, älskar dem sååå mycket...!

Nu ska jag i alla fall bege mig ett steg närmare godispåsen o sen till spegeln o fixa håret.. O så bär det av till Erica ikväll, ska bli spännande att komma ut lite.. 

     O min Martin, han e fantastisk, har ett hjärta av guld o e världens bästa pappa ♥♥

E inte så svårt att älska sambon när han e såååå fin, snäll o rolig... ♥♥
    
Tjing.!