Nu har jag suttit o läst om en liten pojke som hette Viktor, han somnade in den 14/4-09. Efter att ha förlorat kampen mot cancern, han blev 1 år o 7 månader..
Mitt hjärta värker när jag läser hans mammas fina blogg om honom.. För just det som hände dem, e det som jag e såå rädd för..
Jag lever ständigt med rädslan att förlora mina barn.. Innan jag fick mina barn så kändes döden så långt borta o inte alls lika skrämmande, men nu, nu e den såå skrämmande.
Ibland när jag lagt mig för att sova, så kommer tankarna...Tänk om..!
O jag tänker på inbrott, bränder, kidnappning, galna mördare o dessa hemska sjukdomar.. Hur ska jag skydda dem?
Jag e så rädd.. 
Ofta när jag sitter med Jonas tätt intill eller med Kasper i famnen, så kommer tårarna.. Då tänker jag; den här stunden vill jag minnas o om jag kunde så skulle jag stanna tiden för en stund, så jag kan njuta extra länge..
Jag tycker inte om att lämna barnen, tänk om?! O jag inte finns där..! Jag e deras mamma o jag vill finnas där, det e jag som ska trösta dem när dem e ledsna, jag ska hjälpa, stötta o älska dem så mycket som det e möjligt.

Tänk om det blir jag! Jag, deras mamma, som måste lämna dem när dem fortfarande e små. Att jag kanske inte får finnas där för dem, inte få se dem växa upp..
Att jag kanske inte får ta hand om dem 2 som betyder allt, mer än livet..
Jag e så rädd..!
    Barnen e mitt liv, dem e det jag lever för o dem ger mig så mycket kärlek, glädje, närhet o ömhet.. Innan jag fick dem, så visste inte jag att man kunde älska såhär djupt, innerligt o villkorslöst..
Jag begär ingenting av dem, mer än att bara få ha dem i mitt liv o att få finnas i deras..

O när jag då läser om lilla Viktor, som inte längre finns o som lämnat en mamma o en pappa i oändlig sorg.. 
Hur gör man? Hur orkar man leva ett liv som man egentligen inte vill leva? 
Jag beundrar deras styrka o kraft.. Dem e fantastiska, dem har fått såå många människor att skänka pengar till barncancerfonden, det dem gör e helt fantastiskt..
Jag hoppas vi finner mer botemedel mot cancer, så att andra barn inte behöver genomgå samma öde till mötes som Viktor o hans familj..

Nu kommer rädslan tillbaka, Jonas o hans kompisar Ludvig o Linus har precis åkt till deras vän Albin på 5-års kalas..
I bil..
E jag med nu?
Nej..!
Sånt e jobbigt.. 
Shit, jobbigt ämne idag :-(

♥ Älskar mina prinsar mer än allt annat... ♥

O på tal om prinsar, så gnäller den yngsta, dags för mat nu :-)
Tjing.!