Ville inte skriva om det igår... Jobbigt... Så jag tar det idag istället..

I går skulle min pappa fyllt 65 år, en dag då vi skulle åkt o hälsat på honom, jag, Martin o barnen.. Då mina barn skulle hoppat upp i hans knä, gett honom ett paket o varit glada över att bara få sitta hemma hos morfar o myst..

Men så e det inte...

Istället sitter jag hemma, ångrar att jag inte köpt en tågbiljett o åkt upp för att lägga en röd ros vid hans grav.. O jag funderar på hur han hade sett ut, vart han hade bott o hur han skulle varit som morfar..
Funderingar som jag inte får något svar på..

Det blir inte jobbigare med åren, det blir lättare... Men saknaden finns alltid kvar... Tankarna o funderingarna finns alltid kvar..
19 år o några månader har nu gått sen han lämnade oss.. Lång tid med tanke på min ålder...

Men fortfarande smärtsamt..
Speciellt några gånger om åren, dödsdag, födelsedagar o dop.. O den dagen jag gifter mig, tänk vad tomt det blir då..
:`-(

Grattis pappa.!!

Tjing..