Jahaja, då sitter jag i biblioteket på KSS nu då.. Har ca en timme kvar tills det e min tur..
Inget allvarligt dock, lämna lite prover o så, dock ger ju sjukhus kalla kårar bara man uttalar ordet..

När jag e klar här, så ska jag möta upp en vän o luncha innan det e dags att bege sig hemåt för att hinna plugga lite innan det e dags att hämta barnen..

Det e många tankar som cirkulerar i mitt huvud... Jag tror mig ha förlorat en vän, det suger.. Tyvärr känns det som om jag e den av oss som faktiskt sörjer vänskapen..
Men det e svårt... Jag har ju trott att man som vän, bryr sig, finns där, ställer frågor, får ärliga svar o framför allt att man som vän ringer o frågar hur den andre mår..
Men kanske e det för stora krav... Kanske e inte det så en vänskap ska fungera?!
Jag vet inte...
Alla människor e olika, det e bara synd att det blivit såhär.. Min stora tabbe nu, har varit att jag krävt svar o att jag har tagit illa upp av all osanning - det tar såå mycket energi när man måste dölja saker..
Jag hatar att dölja saker - jag hatar att ljuga.. O jag har fått dölja saker så länge nu, det känns inge kul.
Så tyvärr får jag backa, det e antingen det eller starta krig... Då backar jag...!
Det e inte mitt liv som kantas av osanningen, så egentligen behöver jag inte bry mig.. Men det e givetvis svårt att se en person i ögonen när man vet så mycket som den personen inte vet.. :-/

Nä, jag tar en paus...

Jag ska njuta av min familj o mina vänner.. Jag har en förbaskat gropig väg just nu, men Martin stöttar mig fullt ut o finns där för mig hela tiden..
Vi kan prata om allt o alla känslor e ok... Så det känns i alla fall bra..
Så därför vet jag att det kommer bli bra igen.. :-)

Nu ska jag glo runt lite på nätet :-))

Tjing..