Julklappsprat!

Ja, då var det dags..
Jag o älskling har idag diskuterat julklappsinköpen.
Till Felix blir det inte mycket, men definitivt en sån här :)
Tycker att den e himla söt :)
O till Kasper blir det nog mest leksaker, bilar, lego, playmobil osv..
 
O Jonas ska få en ny tv, hans tv e lite liten o vi ska göra iordning våran stora garderob där uppe till en myshörna, vi har ställt in en soffa, ska lägga matta o måla om o då tänkte vi ta hans lilla tv o flytta in den dit, samt plocka upp tv-spelet också :)
Jonas får ju även en mobiltelefon i julklapp..
Trodde aldrig att jag skulle vara den som gav min 9-åring en mobil, men inser nu hur praktiskt det faktiskt e, med tanke på hur ofta jag behöver få tag i honom o inte kan det.
Han har ju sååå många vänner o e nästan alltid ute med dom..
O så får han givetvis lite bra grejer som, mobilskal, mobilskydd o lite lego har han önskat sig också :)
 
Såååå skönt att ha barnens klappar klara!
 
Min sjukskrivning börjar närma sig sitt slut o jag hoppas, hoppas, hoppas att den här irriterande smärtan gett sig då.
Jag vill verkligen ut o jobba igen, mår såå bra då :)
 
O det betyder att även familjelivet återgår till det normala, jag mer ensam med mina barn - själv! Att jag klarar av att ta hand om Felix själv.. Ska bli såå skönt att inte vara lika beroende av Martin :)
Måste dock erkänna att vi två e VÄLDIGT bra på att hantera de problem som uppkommit med åren.. Vi bara finner oss i det, tänker att det e tillfälligt, att allt bara kan bli bättre/lättare osv.
Kan också bero på att Martin e en väldigt foglig man, han tar det han utsätts för o accepterar det. Jag e den som gärna ser problematiken o allt krångel, hahaha!
Vet inte HUR många ggr innan operationen som jag uttryckte min oro för hur hela familjelivet skulle bli, med mig som klen o känslig o Martin med allt ansvar för barnen o hemmet..
Martin tog det dock med ro - Sa saker som, "ja, men då tar vi det då - det blir som det blir - jag får träna mindre - det kommer gå fint - du behöver inte oroa dig"....
Jag beundrar hans lugn!
O det har faktiskt blivit som han sa - Jag har inte behövt oroa mig, det har löst sig!
Önskar att jag vore mer som honom!
 
Nä, nu e det dags för lunch o sen ska jag nog gotta mig med ett avsnitt av Grey´s ;)
 
 
Tjing...
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Irene

Lycklig, sambo & mamma till 3 underbara prinsar..

RSS 2.0